Är du drabbad av
"Hundus Idiotus"?
[Denna text är
hämtad ur LAPPHUNDEN 3-94.]
Hundägande
(på latin Hundus Idiotus) är en sjukdom med ett
långdraget förlopp. Den kan drabba alla,
oavsett kön, ålder eller tidigare status i
samhället. Tendenser tyder på att den i vissa
fall är ärftlig. Långtidsstudier har visat att
tillfrisknads-procenten är låg.
Symptom
Första symptomet är en, oftast dold,
önskan efter en egen hund. Många gånger med en
diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar
när patienten köpt hund. Då ses de ute i
vilket väder som helst, till och med hagel och
drivis, under bästa sändningstid på TV,
vandrande omkring ute på gatorna likt zombies
med sina hundar.
Ett annat
symptom som är väldigt vanligt är att personen
i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med
ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg
från högröd till en blåaktig nyans vilt
skrikande "Kooom hiiiiit!"
Erfarenheten
säger att man ej bör försöka få kontakt med
den något hysteriska hundägaren, då detta är
totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.
Annars ses hundägaren ofta stående i
gatukorsningar och på trottoarer i nära
samspråk med andra hundägare, trots att de
bevisligen aldrig träffats eller presenterats.
Presenter
Till högtidsdagar köper patienten ofta
morötter och hamburgare i plast (med inbyggd pip
vid tryckningar) för att slå in i ett vackert
omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri
spara till exempel till jul. Då tas paketet fram
under högtidliga former för att föräras till
en - begripligt nog -
oförstående hund. Stor tid och möda läggs
alltså ofta ner på presenter vid jul, hundens
födelse- och eventuella namnsdag.
Ändrad
sjukdomsbild
I ett senare stadium ändras
sjukdomsbilden till att bland annat omfatta
sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig
inställning till pengar. Tidigt på morgnar,
företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar,
ses de packa sina bilar fulla med matsäck med
extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara
tältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar
samt motsträvig livspartner. Efter varierande
antal timmars bilkörning tillbringas dagen
oftast enligt följande exempel:
Plastofili
Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera
timmar, intensivt tittande på andra patienter
som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter
springer de själv ett par varv och får då
olikfärgade plastband, som de visar ibland
glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat
värde på plastbanden är ca 10-15 öre.
Uppskattade utgifter under en sådan dag är
mellan 500 - 800 kronor.
Andra
symptom
Det finns även andra symptom, som till exempel
när patienten ses springa omkring i skog och
mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig
själva (vilket verkar som ett bättre sätt än
att ensam springa omkring med ett tomt koppel).
Om hunden någon gång stannar vid en pinne, kan
stor glädje och tillfredsställelse ses hos
patienten.
Behandling
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det
längre ingen tvekan om att sjukdomen fått
fäste och behandlingen kan vara resultatlös.
För största möjliga chans att bota en person
som drabbats av hundägande, bör samtalsterapi
sättas in redan vid det första symptomet.
Omyndigförklarande
är ej att rekommendera,trots att det har varit
vanligt fram till våra dagar. Vetenskapliga
undersökningar har visat att patienterna själva
inte upplever sin sjukdom som speciellt
besvärande. Då de i regel är ganska glada och
nöjda, kan man med gott samvete låta dem
hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i
vårt samhälle.
Leg. psykiater
|
